Foreldre- og eleverfaringer

Back
Erfaringer fra Steinerskolen i Moss - fra tidligere elev (Norsk)
Steinerdager (Norsk)
Fra australske Steinerskoleforeldre (Engelsk)
Svensk mor blogger om sine erfaringer på Uppsala Waldorfskola (Svensk)
Indoktrinering i steiner-børnehave (Dansk)
En tapt mulighet: Steinerskolens møte med mediakritikken (Norsk)
Waldorf education - One Family's story (Engelsk)
Weird Science At Steiner School (Engelsk)
– Om ett barn mobbas hänvisar man till andliga dimensioner (Svensk)
A mother challenges 'race' theories (Engelsk)
Gnomes and critics at Waldorf schools (Engelsk)
Mine erfaringer (Dansk) Fra Steinerkritik.dk
 
Les flere foreldrehistorier på Waldorfcritics.com (Engelsk)

Les også Til alle foreldre

Les også Brev til elever på Steinerskolen

For de som ønsker førstehåndsinformasjon om hvordan steinerskolelærere tenker og handler som de gjør, kan lese artikler her: http://www.ariadne.no/Ariadne/ariadneIndeks.shtml


 

”– Om ett barn mobbas hänvisar man till andliga dimensioner, till barnets karma. Allting beror på barnet, inget på omgivningen. Den som ifrågasätter blir utfryst och till slut ger man upp och flyttar sitt barn.”

Friast av friskolor – hur arbetar Waldorf?  

Hos Skolverket ligger anmälningar om kunskapsbrist, kränkningar och sekretessbrott. Samtidigt har inga andra skolor fått så stor frihet att själva styra över sin verksamhet. Vi har tittat närmare på Waldorfskolorna. 

 En kommunal skola måste ledas av en rektor, ha behörig personal och utfärda betyg. Allt detta slipper landets Waldorfskolor. Inga andra friskolor har fått så många undantag i skollagstiftningen. – Waldorfskolorna har en relativt lång tradition i Sverige, säger Sten Ljungdahl, kansliråd på utbildningsdepartementets gymnasieenhet. 

   – Det har funnits en politisk majoritet för att göra den här typen av undantag så att de kan fortsätta att arbeta i enlighet med sin ideologi. Jag kan inte minnas att någon har varit motståndare till det. Frågan är hur Waldorfskolorna förvaltar sin frihet. För att undersöka saken har Lärarnas tidning gått igenom samtliga anmälningar mot Waldorfskolor som lämnats in till Skolverket under de senaste åren. Vi har läst kommentarerna och även tittat på de tillsynsrapporter som Skolverket upprättat i samband med sina besök på skolorna. 

   Våren 2003 gick Peter Eklund ut i vuxenlivet efter tolv år på Martinskolan i Hökarängen söder om Stockholm. Så här beskriver han sin skoltid: – Problemen började redan i högstadiet och fortsatte gymnasiet ut. Det gällde framför allt i matte och de naturvetenskapliga ämnena. 

   Efter första året på Waldorfgymnasiet kände Peter Eklund att han inte lärde sig någonting. Han bytte till en kommunal gymnasieskola och började för säkerhets skull om i ettan. 

   – Det var i princip totalt kört redan från början. Efter att ha pluggat nästan dygnet runt i en månad tog jag slut. Jag fattade ingenting och gick tillbaka till Waldorfskolan igen. 

   Just nu läser han en eftergymnasial yrkesutbildning. Han skulle gärna vilja gå vidare med högskolestudier men är rädd att han inte klarar det. – Kreativitetsmässigt finns det nog ingen bättre skola än Waldorf. Men ska man ha en framtid på högskolan eller universitetet så blir det tufft. Skolverket konstaterade i sitt svar på Peter Eklunds anmälan att man hade upptäckt ”vissa brister, bland annat avseende skolans uppföljning av elevernas kunskapsutveckling” under en nyligen genomförd tillsyn på grundskoleutbildningen vid Martinskolan. 

   Carl-Olof Fägerlind har arbetat som lärare och fysikdidaktiker i 25 år. Höstterminen 2003 jobbade han som mattelärare på Kristofferskolan i Bromma. Det han upplevde där fick honom att skriva ett upprört brev till Skolverket och fråga om Waldorfskolans naturvetenskapliga undervisning verkligen uppfyller skollagens krav. 

   – Eleverna kan inte multiplikationstabellen och grundläggande matematik. När jag frågade eleverna i årskurs elva vad 1/3 gånger tre är kunde ingen svara. När jag frågade eleverna i årskurs sju hur hög min elräkning blir om mitt hus förbrukar 39 000 kWh och varje kWh kostar en krona kunde ingen av 30 elever svara. Skolverkets svar blev att hans anmälan inte föranledde några omedelbara åtgärder, men att den skulle beaktas vid nästa inspektion på skolan. 

Många anmälningar handlar om hur skolorna sopar problem med mobbning och lärare som kränker elever under mattan, fryser ut föräldrar som ifrågasätter, bryter mot sekretessen och anställer personal efter tycke och smak, inte efter kompetens. En mamma, vars son fick en spark i sidan av en vikarierande lärare, skriver så här i sin anmälan: ”Som jag ser det är denna misshandel delvis en konsekvens av att man ständigt rekryterar personal av alla kategorier till skolan. Föräldrar, grannar, kompisar och så vidare tillfrågas vid lärarbehov, så även vid denna lärartillsättning.” 

   ”Det blir beroenderelationer och bakbundenhet. Missriktade lojaliteter och allianser. Ja, jag skulle vilja gå så långt som till att säga att skolan börjar anta sekteristiska drag.” 

   Skolverket utredde aldrig lärarsituationen utan stannade vid att konstatera att skolan hade ”vidtagit adekvata åtgärder för att komma till rätta med den svåra situation som uppstod i och med den här händelsen”. Några föräldrar som anmält Waldorfskolor till Skolverket pratar om de dolda maktstrukturer och osynliga hierarkier som uppstår på rektorslösa skolor. 

– Man får inte ställa frågor, man får inte vara kritisk. Den platta organisationen gör att det är svårt att nå fram till rätt person. Många sitter på flera stolar samtidigt och kan plötsligt hamna i en situation där de ska bedöma sitt eget arbete, säger en mamma. – Det är ju med eftertanke man väljer den här skolformen. När personalen då säger: ”ni kanske inte trivs här, ni kanske ska ta era barn härifrån”, så känns det djupt orättvist. 

   En mamma som har barn på en annan Waldorfskola berättar att hon helt har gett upp försöken att komma till tals med skolan. 

   – Om ett barn mobbas hänvisar man till andliga dimensioner, till barnets karma. Allting beror på barnet, inget på omgivningen. Den som ifrågasätter blir utfryst och till slut ger man upp och flyttar sitt barn. Flera föräldrar berättar om massavhopp från klasser på vissa Waldorfskolor. På Waldorfskolefederationen finns emellertid ingen statistik över elevomsättningen på skolorna. 

   – En del klasser är väldigt stabila. Sen är det kanske andra som inte riktigt trivs, säger Örjan Retsler på Waldorfskolefederationen. 

   Visst finns det avarter, skolor som inte har skött elevärenden ordentligt och heller inte skapat tydliga strukturer så att föräldrarna vet vart de ska vända sig, säger han. Men problemet är inte generellt. 

   På Waldorfskolefederationen diskuteras ledningsfrågan intensivt, inte minst på grund av Skollagskommitténs förslag om att alla skolor måste ha en rektor. – Vi tycker att ett delat ledarskap har framtiden för sig. Samtidigt ställer det krav på att man inte tappar bort eleven i processen, säger han. 

   – Vi har redan nu rektorer på ett par Waldorfskolor. Det är svårt att hävda att det inte fungerar. 

BEATRICE PALM 

22 april 2005

Publicerad i Lärarnas tidning

 

A mother challenges 'race' theories in Rudolf Steiner education

Incident in Zutphen

In 1994, Mrs Angelique Oprinsen, a parent of a pupil at a Waldorf School (Dutch: 'Vrije School', Free School) in Zutphen, The Netherlands, discovered something which shocked her. Her daughter Juliette came home with an exercise book, labelled 'racial ethnography'. In this exercise book she found statements by the teacher which, according to her, were racist. For instance, this table:

                                  black race

                                                          baby

                                 yellow race

                                                        adolescent

                                  white race

                                                          adult

                                  red race

                                                         old age

The 'racial ethnography' exercise books also contained stereotypes like 'Negroes have a sense of rhythm' and 'thick lips'. For 'yellow' fellow humans, they noted: 'the permanent smile hides emotions.'

Les resten her:  http://www.akdh.ch/ps/ps_38Dossiers.html#

 

Gnomes and critics at Waldorf schools

Last spring, Helen and Cam Dorion (not their real names) were thrilled with the alternative school they had just selected for their children.

"I've been looking into schools for about a year now, and the second I walked in the door I just knew," said Helen, of the Ottawa Waldorf School. "In the three weeks that the two boys have been here, they have improved tremendously."

Helen and Cam were so impressed they moved their family from Ottawa's west end to the outlying suburb of Stittsville, Ont., to be closer to their newly chosen school.

"I go a lot on gut feelings," reported Cam with great fervour. "The stuff they can do in the yard here is great -- it's the stuff I grew up with. I'm from the country, and so I like the teeter-totter in the yard made out of a stump," he says. "And from what I understand, the school's main goal is to raise a nice person. They will fulfill their own dreams, but they are not out to get someone else. It's not dog-eat-dog [at Waldorf], and I think that's important."

The Dorions were not alone in their enthusiasm for Waldorf schools. According to the Association of Waldorf Schools of North America, Waldorf schools recently have become North America's fastest-growing alternative independent schools. With their reputation for artistic expression and non-conformity, it is hardly surprising that pop psychologist David Elkind gives Waldorf schools full endorsement in his best-seller, The Hurried Child.

Started more than 80 years ago in Europe (where they are called Steiner Schools), there are more than 600 Waldorf schools in over 30 countries, with 20 in Canada. Named after a German cigarette factory where the first school opened, Waldorf schools were founded by Rudolf Steiner, a prominent New Age-style Austrian philosopher and self-styled clairvoyant who started a movement called Anthroposophy.

Waldorf schools have no computers or high-tech gadgetry, and all classroom supplies are made of natural fibre (cotton, wood, wool, etc.). To keep pressure and competition to a minimum, there are no clocks, drill cards, textbooks or tests. No mirrors of any kind are allowed in Waldorf schools (they promote too much self-focus), nor are black crayons in early grades (a harsh and undesirable colour).

To its supporters, Waldorf is a gentle antidote to today's preoccupation with early achievement, inflated commercialism and undue pressure on children. Many parents are particularly happy that Waldorf teachers stay with the same students from preschool until Grade 8 -- a process called looping. The teachers believe this practice promotes security and trust in the classroom.

As with any non-conventional school, Waldorf has its critics.

To its detractors, Waldorf's apparent humility and security are only a veneer. They point to the philosophy (some call it a religion) called Anthroposophy, developed by Steiner, and forming the cornerstone of all Waldorf schools.

Although not officially part of the Waldorf curriculum, Anthroposophy is pushed in brochures, newsletters and pamphlets that are scattered throughout the schools. Waldorf teachers are trained and well versed in Anthroposophy, and local Anthroposophy study groups are established at the schools. Waldorf classrooms include prayer tables, where the children recite daily incantations about spirits and rhythms in nature.

The critics view Anthroposophy as a potentially dangerous religion that is New Age-like and mystical. They are troubled, for example, by how Anthroposophy rejects modern medicine and psychiatry and believes (among other things) in astrology, reincarnation and the existence of little gnomes in the woods. A contingent of Waldorf critics charges that some of Steiner's Anthroposophical writings are racist, while others are simply bothered by the feeling of exclusion Waldorf schools create.
 

Les resten her

Mine erfaringer (Hentet fra Steinerkritik.dk)

Jeg er ikke en traditionel steinerforælder, i det, at jeg er åben overfor udviklingen i omverden. Med denne baggrund og med mange diskussioner med min kone, om hvordan vi kunne gøre vores søns hverdag mere interessant med et kreativt indslag, fandt vi at en steinerbørnehave havde noget af det vi ønskede. Dog viste vi ikke i starten, at det vi købte, var et smukt billede fortalt af Steiner børnehavens pædagoger og vi samtidig acceptere at sekten (steiner) altid har ret og ved bedre.

Mine konkrete erfaringer er, at jeg med min søn, har blevet udsat for et reelt 'justitsmord' i en steinerbørnehave. Se bland andet, brevet fra børnehavens bestyrelse her. I brevet stiller bestyrelsen krav på, at jeg skal forlade bestyrelsen og holde lav profil, ellers vil min søn blive smidt ud af børnehaven. Da jeg ikke trak mig på den ekstraordinære generalforsamling blev vi smidt ud. Det er naturligvis ikke lovet at ekskludere bestyreslesmedlemmer i flg. deres egne vedtægter, men det er de totalt ligeglade med, de gør hvad der passer dem.

 
Back